Efter skolan igår följde jag med felix hem, vid klockan sex gick vi ner till hans samling och började då tjaffsa lite, inget stort men ändå så man blev arg. Klockan halv åtta gick jag och denise och kollade på deras match. i tredje perioden hörde jag hur någon på läktaren ropade att - men dommarn blås då! jag som satt lite längre ner på läktaren såg inte vem det var som låg där på marken, jag såg bara hur folk stälde sig upp för att kolla, efter ett tag stälde även jag mig upp och fick se att det var Felix och trodde först att det inte var någon fara för han höll sig på knät. Efter någon minut ser jag hur hans tränare ringer någon, jag går då och frågar en i laget om jag ska ringa hans föräldrar och vad som hänt. Han hade fått en knuff på nacken och sedan ramlat och slagit i den. Jag gick och ringde hans pappa som tryckte upptaget. Med en stor klump i magen och tårar i ögonen satte jag mig på min plats då en kille sa till mig -Men Cilla du måste ju gå ner, tänk om han dör!
Klumpen i magen blev bara större när jag gick ner och tog tag i hans hand, jag var så chockad att jag inte kunde säga något till honom. Efter några minuter kom sedan hans pappa och efter ytterligare 30 minuter kom sedan ambulansen.
Jag åkte med felix i abulansen till sjukhuset och allt jag tänkte på var varför jag hade varit så dum mot honom.

När en doktor hade kommit och klämpt på ryggen och nacken och sa att allt såg bra ut släppte lite av klumpen i magen. Efter unnifär en timma fick han åka in på röntgen och svaren var även där positiva, ingen spricka och inget brutet. När klockan var ett fickvi äntligen åka hem och sova.

Och Felix ifall du läser det här: Jag älskar dig så enormt mycket och förlåt för allt jag gjort.